Den växte från linorna, upp i luften, där den formade sig till ett litet klot. Flammorna slickade det lilla klotet som svävade i mitten av havet av linor. Det tycktes dra till sig allt annat ljus, för runt om oss hade det blivit alldeles mörkt. Det var bara det lilla klotet av eld som existerade. Och helt plötsligt så började det växa. Det växte och växte och slukade långsamt havet av linor. Det växte. Det var nu ungefär lika stort som en människokropp. Linorna gick inte av, men klotet växte. Och det började närma sig mig. Jag började nästan springa nedför linorna för att komma närmare marken. Men ingen av linorna gick särskilt långt ned, så jag skulle bli tvungen att hoppa. Jag kände hur eldens hetta skapade svettdroppar i nacken. Klotet var väldigt nära nu. jag hoppade. Jag kände bara hur nära eldens tunga var och hur gärna den ville slicka mig. Men sedan kände jag något mjukt under fötterna och jag landade. Jag måste ha landat i en stor balja full med vatten. Vattnet rann in i näsborrarna och in genom munnen. Jag fick svårt att andas och försökte desperat ta mig upp till ytan. Jag kämpade mig uppåt för att få luft. Till slut kom jag upp till ytan och drog några giriga andetag. När jag kunde se och tänka klart igen så märkte jag att mörkret var borta. Ovanför mig såg jag bara den klarblå, molnfria himlen. Men sedan märkte jag att eldklotet fortfarande brann. Det var ännu större nu. Och det fortsatte att växa, som om ingenting i världen kunde stoppa den. Men det fanns en person som kunde stoppa den. Han som hade skapat den. Så precis innan den nådde hustaken så slutade den att växa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej! Vad roligt att du vill lämna en kommentar här på min blogg :) Jag kommer dock ta bort sådant som jag inte tycker är passar här på bloggen.