"Percy Jackson: Monsterhavet" av Rick Riordan

Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 318
Originalets titel: Percy Jackson and the olympians - The sea of monsters
Serie: Percy Jackson 2

"Sättet han sa mitt namn på fick det att gå kalla kårar längs min rygg. Bara de som känner till min riktiga identitet kallar mig för Perseus. Vänner ... och fiender. Vad var det Tyson hade sagt? De luktar konstigt. Monster. Runt Matt Sloan blev besökarna större och större. Nu var de inte barn längre. De var två och en halv meter höga jättar med vildsinta ögon, spetsiga tänder och håriga armar med tatuerade ormar och hula-hula-tjejer och valentinhjärtan. Matt Sloan tappade bollen."

Percy och hans bästa vän Tyson blir anfallna av monster på skolan men lyckas ,tillsammans med Percys gamla kompis Annabeth, fly till Halvblodskullen, sommarlägret för halvgudar. Men allt som Percy minns från halvblodslägret är annorlunda. Thalias träd har blivit förgiftat och lägrets magiska gränser håller på att försvagas. Gudarna tror att det är Keiron, Percys mentor, som har förgiftat trädet och har därför avskedat honom. Percy, Tyson och Annabeth ger sig därför iväg till monsterhavet för att rädda Percys vän Grover och för att hitta det gyllene skinnet, det enda som kan rädda Thalias träd. Men monsterhavet flyttar på sig, precis som Olympen, och den plats de nu måste bege sig till är farlig och oförutsägbar. En plats som vanliga människor kallar för Bermudatriangeln.

Efter att jag läste den första boken om Percy Jackson så var jag fast. Jag älskade det 100% fantasyfyllda äventyret om gudar och monster där Percy Jackson, havsgudens son, behövde hitta Zeus åskvigg för att förhindra ett krig mellan gudarna. Monsterhavet är om möjligt ännu bättre än första boken. Det är fler monster, mer maxad fantasy, och ännu mer Percy Jackson. Jag måste säga att från början gillade jag inte Percys nya bästa vän Tyson, som varken är människa eller halvblod utan något helt annat. Det kändes lite konstigt att bara byta ut Grover mot Tyson, men man vänjer sig vid honom och lär sig tycka om honom. Kort sagt är Tyson den store starka killen som inte är speciellt smart och döper en vattenhäst till Regnbågen. Annabeth är självklart lika cool som i första boken, och Luke är dubbelt så ond som sist. Jag måste säga att jag tycker att det är helt genialt det där med Bermudatriangeln. En annan sak som jag gillade med den här boken är att Clarisse, Percys rival från halvblodslägret, hade en roll att spela i äventyret. Det här är ett riktigt bra fantasy-äventyr som ingen får missa.

Du kan beställa boken här och här.