"Ringens brödraskap" av J. R. R. Tolkien

Förlag: Norsteds
Sidor: 511
Originalets titel: The Fellowship of the Ring
Serie: Ringarnas herre (eller Sagan om Ringen som de flesta kallar den)

"Ringar tre skall alver se, under himlens rand,

 sju för dvärgars härskare, som djupt i berget bor,

 nio för människor, som döden tar omhand,

 en för mörkrets herre, på mörka tronen stor,

 i Mordor, i skuggornas land.

 En ring att styra dem, en ring att se dem,

 en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,

 i Mordor, i skuggornas land."

I det lilla och okända landet Fylke bor ett litet och okänt folk. Hobbitarna. Det är ett glatt och bekymmerslöst folk som inte är mycket för äventyr och är glada att kunna leva så ostört från omvärlden. Men i Fylke finns också något ondskefullt. En ring, med kraften att styra och förstöra. Den onde härskaren Saurons Härskarring, den enda ringen. Av en olyckshändelse kom ringen i hoben Bilbo Seckers ägo och med honom till Fylke. Efter många år när den gamla hoben Bilbo beslutar att ge sig av från Fylke och skänker alla sina ägor till sin myndling så kommer ringen till Frodo. Frodo måste nu ge sig av på en lång resa till skugglandet Mordor för att kunna kasta ringen i den eld som den skapats ur. Med sig har han sina hobbitvänner Sam, Merry och Pippin, trollkarlen Gandalf, människorna Aragorn och Boromir, dvärgen Gimli och alven Légolas. Tillsammans är de ringens brödraskap.

Alltså, först måste jag säga en negativ sak. Första halvan känns nästan hela tiden oändligt långsam. Det är synd att behöva säga, men så är det. Jag fattar inte hur författaren kan dra ut så mycket på det hela. Jag läste någonstans att Tolkien använder en hel sida för att beskriva en sten. Det är så klart en väldigt stor överdrift, men ibland känns det nästan så. Nu var det så länge sedan jag började på boken så jag kan inte ge några exempel på sega grejer eller beskriva så ingående, men jag har väldigt många gånger känt det där. Två månader. Jag fattar inte hur det har kunnat ta så lång tid för mig att läsa ut en bok på femhundra sidor. Visst, stundtals är den hur bra som helst, men det är tyvärr den första halvans fel. Okej, nu till andra halvan. Fullständigt fantastiskt! När äventyret väl dragit igång är det riktigt bra. Det är så storslaget. När man läser Sagan om ringen så måste man försöka förstå vilken otroligt stor värld som Tolkien har skapat. Det är inte bara det här äventyret, det är så mycket mer. Tänk på alla sånger om gamla legender som man får höra i boken. Tänk på alla platser på kartan som Tolkien lyckas knyta samman med handlingen. Försök att förstå vad det egentligen är som han har skapat. Det är det häftigaste med den här boken. Jag kan försöka förklara hur länge som helst och det skulle inte räcka till, så därför stoppar jag här. Det är synd att jag sett filmen före jag läst boken, för det blir lite svårt att föreställa mig andra figurer och miljöer än i filmen. Men exakt samma är det inte, och tur är väl det. Och boken är faktiskt bättre än filmen, hur långsam den än är. Det är så mycket mer storslaget i boken (då var jag där igen då). Och jag älskar verkligen de sista orden. Det är så bra skrivet, så man vill bara läsa nästa bok. Och det gjorde jag.