Pretty Monsters: Fel grav och andra berättelser

Av Kelly Link
221 sidor.
Amerikanska originaltiteln: Pretty Monsters.
Första delen i översättningen av novellsamlingen Pretty Monsters

"Bethany hade skrattat om hon kunnat se när Miles googlade 'gravöppning' för att sätta sig in i ämnet. Han läste en berättelse av Edgar Allan Poe, han såg ett antal relevanta avsnitt av "Buffy the Vampire slayer" och köpte en burk Vicks VapoRub, som man gnider in under näsan."

I titelnovellen Fel grav ska Miles Sperry gräva upp sin döda flickväns grav för att ta tillbaka några dikter som han lade ner i kistan så att han kan skicka dem till en tävling.

Halsa blir en uppassare på Trollkarlarna i Perfil medans hennes bror Onion som hon kan tanketala till sätter sig på ett tåg som kommer att sprängas i luften.

"Telefonen ringer och Jeremy far upp. Så fort han hör Elizabeths röst vet han. Hon säger: "Germ, det har börjat. Kanal fyrtiotvå. Jag spelar in." Hon lägger på. "Det har börjat!" säger Jeremy. "Kanal fyrtiotvå! Fort!" När han sätter sig har mamma redan knäppt på teven.  Eftersom hon är bibliotekarie är hon extra svag för "Biblioteket".

I Trolleri för nybörjare tittar Jeremy på TV-serien "Biblioteket" med sina kompisar och får ärva en telefontjosk och ett vigselkapell i Las Vegas.

"Om man öppnade det på ett sätt var handväskan bara en handväska stor nog att rymma en höna och ett ägg och en järngryta, eller ett par läsglasögon och en biblioteksbok och en pillerask. Om man öppnade spännet på ett annat sätt hamnade man i en liten båt som låg och guppade i en flodmynning. På stränderna växte skogarna där byborna från Baldeziwurlekistan och folket under kullen hade bosatt sig. Om man däremot öppnade handväskan på fel sätt hamnade man i ett mörkt land som luktade blod. Där bodde väskvaktaren (hunden vars skinn blivit handväskan)."

I Sagohandväskan har Genevieves mormor en handväska som det bor en by i och där en vecka i väskan kan vara tjugo år i verkligheten.

Och i den sista novellen, Specialistens hatt, bor ett tvillingpar i ett stort hus där de gillar att leka Död-leken och där det finns farliga varelser i skogarna.

Okej, glöm allt jag sa om "Askungeleken", det här är fantastiskt! Jag börjar misstänka att Kelly Link är lite av ett geni. Jag menar, att vinna en jorden runt resa genom att svara på frågan "Varför ska du åka jorden runt?" med "Eftersom man inte kan åka igenom den", är inte det ganska genialiskt. Jag tror att anledningen att jag blev besviken på "Askungeleken" var att jag hade hört så mycket bra om den här boken, och att den andra inte levde upp till de förväntningarna. I förra boken var det en novell som jag tyckte om, i den här är det en novell som jag inte tycker om. Det är Trollkarlarna i Perfil. Alla de andra är underbara. Fel grav hade jag läst förut, men den är verkligen jättebra ändå. Den är (precis som Monstret var i Askungeleken) så som jag förväntade mig att Kelly Link skulle vara; fantasifull, rolig, och totalt vrickad. Det är underbart. Trolleri för nybörjare var den novellen i hela Pretty Monsters som jag hade hört allra bäst kritik om, och jag kan inte säga att jag blev besviken. Det är kul med en del boksnack i den, och precis som många andra så skulle jag väldigt gärna titta på "Biblioteket". När jag läste den blev jag jättesugen på att börja följa en massa TV-serier. Specialistens hatt var också väldigt bra. Lite konstig, men bra. Men den absolut bästa berättelsen i hela boken, det är Sagohandväskan. Jag kan inte säga om den berättelsen har funnits förut eller om det är Link som har hittat på den, men den är fullständigt underbar. Det är så kul att läsa om allt som finns i den där handväskan, och allt som händer i berättelsen om den. Som du säkert märker så skulle jag kunna hålla på att prata om den här boken hur länge som helst, men innan jag måste sluta så är det några saker som jag skulle vilja säga. För det första: Kelly Link vet verkligen hur man berättar en historia. För det andra; när jag skickade mejlet recensionen av Askungeleken till X Publishing så svarade de att de tyckte att det var bra att jag skickade länken trots att jag inte blev helt såld. Nu kan jag säga så här: Jag är såld. Och i det sista som jag har att säga om boken så måste jag bara hålla med om en kommentar jag har läst om den härboken; vad hon än berättar så tror du blint på henne.