Rör mig inte!

Av Tahereh Mafi.

303 sidor.
Amerikanska originaltiteln: Shatter me
Första delen i Juliette - serien.

"Det är inte han inte han inte han. Jag stänger dörren om världen. Låser in den. Vrider om nyckeln så hårt.
Mörkret sveper in mig. "Du ..." Mina ögon bryts upp. 2 krossade fönster som fyller min mun med glas. "Vad är det?" Hans röst är ett misslyckat försök till likgiltighet, ett ängsligt försök till apati. Ingenting. Jag koncentrerar mig på den genomskinliga rutan mellan mig och min frihet. Jag vill slå den här betongvärlden sönder och samman. Jag vill bli större, bättre, starkare. Jag vill bli arg-arg-arg. Jag vill bli fågeln som flyger iväg."

Juliette har suttit inlåst i en cell i 264 dagar. För att hon är ett monster För allmänhetens säkerhet. På 264 dagar har hon inte sett eller pratat med en människa. På mer 264 dagar har hon inte rört en annan människa. På andra sidan de 4 betongväggarna har Återetablissemanget kontrollen. För att ta över världen För att göra det som finns kvar av världen till en bättre plats. Efter 264 dagars isolering vaknar Juliette upp till 1 pojke som hon aldrig har kunnat glömma som stirrar på henne. Det visar sig att Återetablissemanget vill släppa henne fri för att utnyttja henne som ett vapen för att hon ska kunna hjälpa dem. Men Juliette är stark. Hon har en förbannelse Hon har en gåva, och tillsammans med pojken hon älskar inser hon att hon är stark nog att slå tillbaka. Hennes beröring är dödlig Hennes beröring är makt.

Alltså, wow! Det är en mening som används alldeles för ofta enligt mig, men jag tror faktiskt inte att jag har läst något liknande. Den här boken är så speciell, så speciell! Den är så annorlunda, och så bra!
 Genom hela boken finns det meningar som är överstrukna. Det är Juliettes förbjudna tankar, och den dubbla mening som skapas då ger en väldigt intressant läsupplevelse. Beskrivningarna av Juliettes tankar är också väldigt annorlunda. "Jag undrar alltid över regndroppar. Jag undrar över hur de faller ner, snubblar över sina egna fötter, bryter benen och glömmer fallskärmarna när de rasar rakt ner från himlen mot ett osäkert öde." De här beskrivningarna tillsammans med de överstrukna orden gör bokens stämning helt speciell.
 Egentligen visste jag inte särskilt mycket om boken innan jag började läsa. Och tack vare det så fick jag överaskas av det som fanns innanför. För det här är inte bara en flicka som sitter i en cell med överstrukna meningar och en speciell gåva. Bakom den där lilla föraningen så gömmer sig en hel berättelse som jag inte tänker berätta om, för den tycker jag att du ska få uppleva själv!
 Det bästa med boken är utan tvivel karaktärerna. På något sätt ger den här boken en så stor blick på mänsklighet. Den visar verkligen hur onda och hur goda människor kan vara, och på så otroligt många andra sätt! Jag gillar verkligen alla karaktärer, men det är ju ändå något speciellt med Juliette. Att få läsa ur hennes perspektiv måste helt klart vara det mest spännande perspektiv man kan läsa ur. Och det är verkligen intressant att se hur hon från början är en trasig människa med stora gapande hål, men hur hon genom bokens gång börjar hitta sin plats.
 Det finns en person som jag känner att jag måste skriva om. Warner! Han är nog en av de få bokkaraktärer som jag verkligen tycker är ond. Han är ju helt sjuk och vidrig och galen! Men sanningen är ju den att ondska kan vara fascinerande, så jag kan ju inte säga att jag hatar honom. Hatkärlek, kanske? Adam gillar jag också, men jag fick ändå inte sådär jättemycket känsla för vem han egentligen var. Men när jag läst nästa bok så kanske jag gillar honom mer. Men egentligen har jag alltså ingen direkt favoritkaraktär, utan jag gillar alla väldigt mycket. Eller jo, förresten. James är ju helt underbar!
 Det enda som kanske kunde ha varit annorlunda är att man kunnat få veta mer om varför samhället har blivit som det har blivit, men egentligen så tycker jag inte att det spelar så stor roll. Det är en del av boken, och det här är inte den typen av bok där man behöver få veta så mycket om bakgrunden, enligt mig.
 Kort sagt så är det här en väldigt bra bok! Kanske ingen ny favorit, men med tanke på slutet och att det finns en fortsättning så kan det gott och väl bli det.

Tack så jättemycket B. Wahlströms för den här boken. Superbra, och det ska bli väldigt roligta att få läsa nästa bok!