Trolldomsakademien: Eldhäxan

Tack Semic för boken!

Av Peter Bergting.
221 sidor.
Första delen i bokserien Trolldomsakademien.

Handling: På Trolldomsakademien i den magiska staden Morwhayle möts tre ungdomar, Miranda, Emmi och Orville, och i den underliga skolan fylld av drakar, demoner och magi försöker de lösa ett till mystiskt mord som begåtts.

Omdöme: När jag först fick höra att bokserien Legenden om Morwhayle (som jag verkligen gillar) skulle få en fortsättning så trodde jag att det skulle bli en liknande berättelse. Men jag tycker inte att man ska se på Trolldomsakademien som en fortsättning på Morwhayle, utan som en egen story.
 Jag visste att Malda skulle komma tillbaka, och att få läsa om henne var en av de saker jag såg fram emot mest. Men det känns skönt att jag blev mer intresserad av de andra, nya karaktärerna. Det här är trots allt mer deras berättelse än Maldas.
 När man hör ordet "magiskola" tänker man ju direkt: Hogwarts! Jag var alltså lite orolig att den här boken skulle bli för lik Harry Potter. Visst, det finns några likheter, men Bergting lyckas skapa en egen magiskola som inte blir en Hogwarts-kopia.
 Samtidigt som det är bra att boken inte blir för lik HP-serien så skulle jag ändå vilja ha sett lite mer magilektioner, eller i alla fall användande av magi. Jag blev glad när jag läste att Malda skulle bli nekromanti-lärare, så det var lite synd att man faktiskt aldrig fick se någonting av det.
 Den nya huvudpersonen är Miranda, en skygg trettonårig flicka som påstår sig vara levande död. Hon har en hemlighet, jag ska inte avslöja vad, men det var inte förrän i slutet av boken som jag förstod varför det var så viktigt att den var hemlig. Dock var det spännande med hennes "förmåga". De två andra personerna i "huvudkaraktärs-trion" är Orville och Emmi, båda med olika bakgrunder. Jag hoppas att man får följa dem mer i kommande böcker, för jag vill gärna veta mer om dem. Bergting har dessutom en ny drake, Potopor. Han verkar som en intressant karaktär, så det var synd att han inte var med så mycket i boken. Hoppas han får mer tid i nästa del. Dock vet jag inte om jag tror på att Malda skulle ha problem med att prata inför människor när man har läst tre böcker då hon vill ta över världen och är halvt ond.
 Snabbt ska jag också säga att eftersom det här är en sorts deckare hade det varit bra med lite ledtrådar innan avslöjandet så att man kan försöka lista ut mysteriet själv. Då hade det kunna blivit en liten överraskning på slutet istället när pusselbitarna läggs ihop. Nu kom "reveal"-grejen mer från ingenstans.
 Då Legenden om Morwhayle var en bokserie som kunde läsas av alla åldrar så känns det som att den här boken riktar sig till lite yngre. Den är mycket kortare än förra seriens böcker, har inte de där läskiga partierna och är mer som ett miniäventyr än en "ut-och-rädda-världen"-berättelse. Personligen gillar jag Legenden om Morwhayle mer, men den här är absolut bra. Det märks författaren har blivit ännu bättre på att skriva sedan förra boken.
 För nya yngre läsare så tror jag att den här boken är perfekt. Gamla läsare kommer också gilla den, men man ska inte tänka på det som en fortsättning till Morwhayle-serien.
 Jag tror att boken hade tjänat på att vara lite längre så man kunde ha fått lära känna alla karaktärer ordentligt. Men jag gillar verkligen den härliga fantasin i boken. Saker jag skulle vilja se mer av i fortsättningen, som jag absolut kommer att läsa, är: mer magi, mer Potopor och lite mer av allt annat.
 Kort och gott: en bra bok som dock inte föll mig i smaken riktigt lika mycket som Morwhayle-serien, men som absolut borde läsas av yngre läsare.
 (Och en sista grej: snyggare omslag än de som Bergting gör får man svårt att leta efter.)

Eldhäxan går att beställas från Adlibris eller Bokus.