MISTBORN: THE FINAL EMPIRE

Av Brandon Sanderson.
647 sidor.
Svenska översättningens titel: MISTBORN: DET SISTA IMPERIET (utkommer i mars på Modernista.)
Första delen i Mistborn - trilogin.

Handling: I en värld där aska faller från himlen styr The Lord Ruler över riket The Final Empire. I tusen år har han förtryckt folket som kallas The Skaa, de som är mindre än slavar. Han är Gud, odödlig, och alla försök till uppror har krossats lätt.
Ändå har en idé till ett nytt uppror börjat blomma, ett som inte liknar något The Final Empire har skådat tidigare. En liten grupp kriminella och utstötta har samlats med en invecklad plan att störta The Lord Ruler. En av dem är Vin, en sextonårig flicka, som nu måste lära sig att bemästra Allomancy, metallernas magi som finns hos en Mistborn.
Vad skulle hända om den utvalda hjälten inte lyckades besegra den onda härskaren? Svaret får du här.

Omdöme: Har ni någon gång börjat läsa en bok ni inte vet så mycket om, och när ni är klara har ni fått en ny favoritbok? Det är i alla fall vad som hände mig med Mistborn.
Vad visste jag innan då? Brandon Sanderson var tydligen bra på att skapa påhittade världar och magisystem. Det är en epic-fantasy bok med många plot-twists (äntligen!). Berättelsen cirklar på något sätt kring frågan: "What if the Dark Lord won?" Det låter rätt så bra, eller hur?
Och Mistborn är en sådan bok som lyckas toppa ens förväntningar.
Man blir direkt introducerad till en intressant värld: aska regnar konstant från himlen och slavarna är verkligen slavar.
Mycket av mina förväntningar var att se hur magisystemet fungerade. I början är det lite svårt att hänga med, men man förstår ändå grunderna i Allomancy och man vill direkt veta mer om det. Jag tänker inte berätta något om det, för det är mycket roligare att få reda på själv. Men Sanderson får verkligen full poäng från mig för originaliteten som finns hos magin.
För mig tog det omkring 100 sidor att komma in i berättelsen ordentligt, men det var definitivt värt det. Något jag tänkte både medan och efter jag läste den här boken var: "Om det ska hända så här mycket i första boken, hur kan det då finnas två till lika tjocka böcker?"
Kelsier var utan tvekan min favorit bland karaktärerna. Han är överlägsen på Allomancy, har en härlig personlighet (trots bristerna som gör honom till en ännu bättre karaktär) men är också riktigt intressant när man får lära känna honom på djupet.
I början kände jag inte så mycket för Vin. Det var först en bit in i boken som jag insåg att hennes vaksamhet (i brist på bättre ord) i början var absolut nödvändig för hennes karaktärsutveckling. Jag gillar detaljen om hur hon genom hela boken hör sin bror Reens röst klaga på henne. Sådana detaljer gör att man får lära känna henne ordentligt, och när man har nått slutet av boken kan man inte låta bli att gilla henne starkt.
Många av bikaraktärerna som Breeze, Ham och Yeden, får man inte lära känna så mycket.  Men det är faktiskt rätt skönt att bara de viktigaste karaktärerna blir ordentligt utvecklade och får berättarröster. Dock är Sazed och Elend sådana karaktärer som bara inte går att ogilla.
Det här är en liten hint till er som tänker läsa boken. Innan varje kapitel finns en liten text, som bildar en egen sorts story. Det är kanske en av de sakerna som jag gillar mest hos boken. Vänta bara tills ni läser det.
Jag gillade också grejen med att The Lord Ruler är odödlig. Jag har läst mycket fantasy, men när jag tänker efter har jag inte stött på så många onda odödliga människor. De flesta är allsmäktiga andar som besegras genom att man släpper en liten ring i en vulkan. (Ledsen, Sagan om Ringen!)
Äntligen har jag hittat en bok med bra plot-twists; sådana som får en att gapa eller skrika inombords. Nog för att hela boken är bra, men under de sista 150 sidorna händer det så mycket häftigt att man knappt hänger med.
Anledningen att jag inte pratar så mycket om storyn är att jag inte vill spoila något. Den är bara så bra och det händer så mycket. Handlingen jag skrev ovanför är i princip vad som står på baksidan av boken. Det kanske inte ger lika bra intryck som det jag tycker om boken, men tro mig, läser du boken kommer du få så otroligt mycket mer!
Kort sammanfattning: vill du kalla dig själv ett fantasy-fan så kan du inte ignorera Mistborn. Bara första boken är ett mästerverk i sig, man behöver nästan inte läsa fortsättningen.
Dock går det inte att låta bli.

Favoritkaraktär: Kelsier.
Favoritdel i boken: Alla scener som kan räknas som plot-twists, den oväntade dramatiska scenen som hände närmare slutet (ni vet vilken jag menar) och själva finalen. Det var verkligen en fantastisk bok.

Mistborn: The Final Empire kan beställas bland annat från Adlibris eller Bokus. (Jag länkar till de omslag som jag har, vilka jag tycker är de snyggaste.)