414 sidor.
Engelska originaltiteln: The two towers
Andra delen i trilogin Ringarnas herre eller, som den också kallas, Sagan om ringen. Här kan du läsa min recension av första boken i serien, Ringens brödraskap.
(Den här recensionen innehåller spoilers för den första boken i trilogin, Ringens brödraskap, så se till att läsa den boken eftersom den är så bra innan du läser den här recensionen.)
"Ringar tre skall alver se, under himlens, rand,
sju för dvärgars härskare, som djupt i berget bor,
nio för människor, som döden tar omhand,
en för mörkrets herre, på mörka tronen stor,
i Mordor, i skuggornas land.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordor, i skuggornas land."
Ringens brödraskap har skingrats. Aragorn, Gimli och Legolas har satt av på jakt efter Merry och Pippin som blivit kidnappade av Isengårds orker, och förs över Rohans slätter på väg mot Sarumans torn. Samtidigt letar sig Frodo och Sam över Emyn Muils dystra kullar på sin väg mot Mordor för att utföra det omöjliga uppdraget att kasta härskarringen i Dombergets flammor.
Man kan säga att jag är väldigt, väldigt, glad att jag fortsatte att läsa efter första boken, som var rätt så seg nästan hela tiden. Den här boken innehåller nästan ingenting av det där som var dåligt i förra boken. Den här boken är minst dubbelt så bra som första, även om det har tagit så otroligt lång tid för mig att läsa den. Men de sista tre kapitlena sträckläste jag faktiskt. Boken är uppdelad i två "delar" där man i första delen får följa Aragorn, Gimli och Legolas äventyr i Rohan, och i andra delen får följa Frodo och Sams resa mot Mordor. Det finns både för- och nackdelar med det tycker jag, men jag ska inte gå in mer på det nu. En sak som jag är så fantastiskt glad över, det är att jag äntligen ser egna bilder av karaktärerna och platserna, och inte bara dem från filmerna. Det ger en mycket mer verklig och häftig upplevelse av det hela. Vissa scener blir i och för sig väldigt lika filmen, men det är enbart för att filmen har gjort ett väldigt bra jobb.
Det här har jag sagt i recensionen av första boken också; men jag tycker att det är så otroligt fantastiskt att Tolkien har lyckats skapa en så stor men ihophängande värld. Det är så mycket han har lyckats hitta på, och när jag säger "ihophängande" så menar jag att han har lyckats göra så att alla småsaker är en så självklar del av berättelsen och världen. Det blir aldrig flummigt eller hur man ska säga. Jag menar, tänk bara på berättelserna som Trädskägge berättar för Hobbitarna en bit in i boken om Entiskorna, som ett exempel.
Jag tycker att det är bra att det är högre tempo i den här boken än i första. I den förra så tog det ju nästan en oändlighet innan det stora äventyret började på allvar, men nu när man börjar läsa och berättelsen redan är i full gång så blir det liksom mycket enklare att hänga med. Och jag tror att jag äntligen har listat ut vad det var som jag tyckte var så drygt att läsa i första boken; för jag är nämligen inte sådär jätteintresserad av alla goda och fantastiskt välsmakande måltider som hobbitarna äter. Men precis som förra gången så har jag redan börjat läsa tredje och sista boken i serien.
Man kan säga att jag är väldigt, väldigt, glad att jag fortsatte att läsa efter första boken, som var rätt så seg nästan hela tiden. Den här boken innehåller nästan ingenting av det där som var dåligt i förra boken. Den här boken är minst dubbelt så bra som första, även om det har tagit så otroligt lång tid för mig att läsa den. Men de sista tre kapitlena sträckläste jag faktiskt. Boken är uppdelad i två "delar" där man i första delen får följa Aragorn, Gimli och Legolas äventyr i Rohan, och i andra delen får följa Frodo och Sams resa mot Mordor. Det finns både för- och nackdelar med det tycker jag, men jag ska inte gå in mer på det nu. En sak som jag är så fantastiskt glad över, det är att jag äntligen ser egna bilder av karaktärerna och platserna, och inte bara dem från filmerna. Det ger en mycket mer verklig och häftig upplevelse av det hela. Vissa scener blir i och för sig väldigt lika filmen, men det är enbart för att filmen har gjort ett väldigt bra jobb.
Det här har jag sagt i recensionen av första boken också; men jag tycker att det är så otroligt fantastiskt att Tolkien har lyckats skapa en så stor men ihophängande värld. Det är så mycket han har lyckats hitta på, och när jag säger "ihophängande" så menar jag att han har lyckats göra så att alla småsaker är en så självklar del av berättelsen och världen. Det blir aldrig flummigt eller hur man ska säga. Jag menar, tänk bara på berättelserna som Trädskägge berättar för Hobbitarna en bit in i boken om Entiskorna, som ett exempel.
Jag tycker att det är bra att det är högre tempo i den här boken än i första. I den förra så tog det ju nästan en oändlighet innan det stora äventyret började på allvar, men nu när man börjar läsa och berättelsen redan är i full gång så blir det liksom mycket enklare att hänga med. Och jag tror att jag äntligen har listat ut vad det var som jag tyckte var så drygt att läsa i första boken; för jag är nämligen inte sådär jätteintresserad av alla goda och fantastiskt välsmakande måltider som hobbitarna äter. Men precis som förra gången så har jag redan börjat läsa tredje och sista boken i serien.
Sv: Hahahaha! ;D
SvaraRadera